Begreppsförvirring? Om medicinteknik, välfärdsteknik och e-hälsa | Sekoia

Begreppsförvirring? Om medicinteknik, välfärdsteknik och e-hälsa

Begreppsförvirring? Om medicinteknik, välfärdsteknik och e-hälsa

Begrepp som medicinteknik, välfärdsteknik och e-hälsa används ofta i medierna. Men vad betyder termerna egentligen? Läs här och få koll på vad detta med pillerkameror och wearables handlar om.


Välfärdsteknik

Begreppet välfärdsteknik används ofta för olika tekniker som används inom hälso- och sjukvården. Det innebär självklart också att begreppet är väldigt vittomspännande, för vad är egentligen välfärd? När Köpenhamns kommun avsätter 84 miljoner danska kronor för välfärdsteknik är dessa pengar öronmärkta för olika typer av hjälpmedel av mer eller mindre avancerad karaktär. Välfärdsteknik handlar dock om så mycket mer än robotar och IT.

Kort sagt handlar välfärdsteknik om den typ av hjälpmedel som kan se till att användaren kan klara sig själv på bästa möjliga sätt. Listan med exempel på sådana växer stadigt i takt med den tekniska utvecklingen. Allt från roterande sängar till digitala assistenter hör till välfärdstekniken.

Det är med andra ord rimligt att betrakta välfärdsteknik som ett paraplybegrepp som omfattar flera typer av produkter, tjänster och hjälpmedel. Vissa av dem har dessutom släktingar inom andra kategorier som till exempel medicinteknik och e-hälsa.

SE ÄVEN: VM i välfärdsteknik (YouTube, på danska) 

Medicinteknik och telemedicin 

Medicinteknik är tekniker som syftar till att effektivisera hälso- och sjukvården. I takt med den demografiska utvecklingen ökar behovet av billigare, snabbare och bättre lösningar. Här är tekniken också mycket viktig. Ett exempel på en medicinteknisk lösning kan vara ett piller som man sväljer, som sedan kan utföra mätningar inne i kroppen så att man kan undvika kirurgiska ingrepp. Ett annat exempel är temporära implantat som smälter automatiskt.

Telemedicin är ett annat begrepp som ofta används i samband med medicinteknik. Telemedicin är t.ex. då en läkare eller sjuksköterska erbjuder rådgivning via elektroniska hjälpmedel i stället för att träffa personen öga mot öga. På så vis kan konsultationerna genomföras snabbare – både personal och vårdtagare sparar tid – och dessutom blir det möjligt att skapa annorlunda och mindre oflexibla arbetsflöden. Genom att ge patienten eller användaren rätt verktyg för att själva sköta om eller övervaka ett sjukdomsförlopp kan de få sådan hjälp och kunskap att rehabiliteringen underlättas.

E-hälsa och m-hälsa

Konsumentmarknaden har också siktet inställt på hälsoområdet och har som mål att ge patienter och brukare tillgång till sina egna uppgifter via internet. Dels för att underlätta kunskapsdelning, men också för att göra kommunikationen med vårdpersonalen smidigare. Ett bra exempel är 1177 med e-tjänster som gör att användaren t.ex. kan boka läkartider eller ta del av provresultat.

I takt med att allt fler har smarta telefoner har en viss typ av e-hälsa – m-hälsa – blivit mycket populär. Nu kan användaren genom ett tryck på mobilen få tillgång till information som förr i tiden var förbehållen vårdpersonal. Detta kan handla om ”wearables”, produkter man har på sig och som kan fungera som pulsmätare, stegräknare eller något helt annat. Uppgifterna lagras, och man kan sedan dela med sig av dem till sin läkare för att ge en långsiktig lägesbild och förbättra möjligheterna till behandling av olika sjukdomsförlopp. Andra appar kan till exempel påminna användaren om att ta sin medicin eller användas för att registrera vätskeintag.

Kärt barn har många namn, men de många kategorierna har ett tämligen likartat syfte: att förenkla användarens vardag. Samtidigt är välfärdsteknik bara något att ha i de fall då användaren, medarbetaren och den organisation som gör investeringen bedömer att den har något att bidra med. Tekniken ska förbättra vardagen, inte krångla till den.