Vad jag såg och tog med mig från utredningen är att vi saknar mycket kunskap om vad den äldre personen behöver, tycker och själv vill. Det gäller många områden inom vården och omsorgen om äldre personer. Att vi gör antaganden om vad den äldre behöver och ställer inte frågor direkt. Det är också intressant att veta om någon väljer bort t ex nattkamera och i så fall varför?
Jag kan också konstatera att vi måste inkludera vården och omsorgen om äldre personer i samhällets totala utveckling av digital teknik. Det är inte rimligt att den sociala sektorn själv ska stå för och betala för det som ska vara en del av den generella teknikutvecklingen, digitaliseringen t ex bredband. Därför gjorde vi bl a bedömningen att välfärdsteknik och digitalisering ska inkluderas i Agenda 25.
I utredningen var mitt huvudfokus den äldre personen. Det ledde till att vi lade något mindre vikt vid t ex sådant som digitala larm som inte är något som den äldre personen är direkt påverkad av. Men som samtidigt leder till säkrare larm, men man är inte synbart berörd som t ex vid användande av nattkamera.
Det stora intresset, viljan att utveckla men samtidigt en riskabel hållning att detta automatiskt skulle leda till lägre kostnader. Jag ser det snarare som ett smartare sätt att använda sina resurser. Att det är en rättighetsfråga att man oavsett ålder och behov är en del av samhällets infrastruktur. Och att vård- och omsorgspersonal ska ha tillgång till den smartast digitala teknik som finns att tillgå.
För mig är digitalisering en självklar del i vården och omsorgen om äldre personer precis som i samhället i övrigt. Om vi inte inkluderar vården och omsorgen och äldre personer ställer vi ett mycket stort antal människor utanför. I Sverige finns det 2 miljoner kvinnor och män som är över 65 år. Digitaliseringen är en naturlig utveckling av arbetsredskap som tidigare mobila-liftar, rullatorer etc.
Sekoia AB
